Finaste Erika var på besök idag. Vi åt goda mackor och fikade muffins och kakor. Blev en hel del prat om den lilla som växer sig allt större i hennes mage. Jag längtar till den lilla krabaten tittar fram, vill så gärna lära känna och umgås med honom/henne. Men det är inte långt kvar nu!

Som en liten present fick Erika kläder till bebisen, jag kunde inte hålla mig när jag gick in på åhléns och hittade bodys, haklapp och skallra med tema Barbapapa. Jag blev alldeles lyrisk! Det blev en röd och en ljusblå body, den ena med långa ärmar och den andra med korta. Bebisen kommer bli så fin! Lådan hittade jag också på åhlens och den fick agera presentask. Den blir att ha toalettsaker eller leksaker i

Själv längtar jag något så fruktansvärt till jag själv blir gravid. Vill att den dagen ska komma nu, men får nöja mig med att vara faster Jennie till Erikas och Robins lilla krabat.

Nu är jag väldigt nervös och pirrig inför det som komma ska. Klockan 12:00 idag.

Jag vill så gärna att det ska gå bra så jag slipper bli besviken. Avskyr när man vill ha något så grymt mycket att det riskerar att göra så allt faller ihop. Men nu ska jag inte tänka negativt Ska åka dit och göra mitt bästa, thats it. Och jag antar att ni snart spricker av nyfikenhet, men jag lovar att skriva så fort jag kommer hem.

Ska fortsätta med min underbara frukost och tittar just nu på Kärlek på menyn (No reservations), underbar film!

Fick en present av älskling igår. Blev så överraskad, vi brukar inte ge varandra presenter inför alla hjärtans dag, men här kom den när jag stressade med mat & att göra mig iordning igårkväll.

Vet ni vad det var i den?

DKNY:s nya parfym Fresh Blossom! Blev så omtumlad, överraskad och glad på samma gång!

Har ju skrivit om den tidigare och jag var och luktade på den på lunchen igår och jag kände direkt att detta var min doft. Och nu är jag dessutom stolt ägare av den! Tack så himla mycket älskling

Lånar denna underbara text från Heja Abbe, bloggen om och av en pappa vars yngsta son föddes med hjärtfel. Den är skriven 1987 av Emily Pearl Kingsley och beskriver ganska bra hur det är när ens barn föds med särskilda behov eller medicinska fel.

 Underbar.

När du väntar barn är det som att planera en fantastisk semester – till Italien. Du köper en packe resehandböcker och sätter igång med att planera vad man skall uppleva och se. Colosseum, Michelangelos staty David, Venedigs gondoler. Du kanske lär dig några användbara fraser på italienska. Allt är väldigt spännande.

Efter några månader av otålig väntan kommer slutligen den stora dagen. Du packar väskan och ger dig iväg. Efter några timmar landar planet. Flygvärdinnan kommer in och säger: “Välkommen till Holland!”

“HOLLAND?” säger du. “Vad menar du med Holland? Jag är bokad till Italien! Det är meningen att jag skall vara i Italien. Jag har hela mitt liv drömt om att resa till Italien.”
Men det har skett en ändring i resvägen. De har landat i Holland och du måste stanna där.

Det är viktigt att förstå, att du inte har kommit till ett förskräckligt, motbjudande, smutsigt ställe, fyllt av fattigdom, svält och sjukdomar. Det är bara till en annorlunda plats. Så du måste ge dig ut och köpa nya resehandböcker. Och du måste lära dig ett helt nytt språk. Och du kommer att träffa en helt ny grupp med människor, som du aldrig annars skulle mött.

Det rör sig bara om en annorlunda plats. Det går lite långsammare än i Italien. Men då du varit där ett tag och hämtat andan, ser du dig omkring och börjar märka, att Holland har väderkvarnar. Holland har tulpaner. Holland har till och med Rembrandt.

Men alla du känner reser fram och tillbaka till Italien och alla skryter om hur fantastiskt underbart de haft där. Och under resten av ditt liv kommer du att säga: “Ja, det var meningen att jag också skulle dit. Jag hade planerat det.”

Och denna smärta kommer aldrig, aldrig försvinna, därför att saknaden av drömmen är en väldigt betydelsefull saknad. Men om du tillbringar resten av ditt liv med att sörja att du inte kom till Italien, kommer du aldrig att kunna njuta av de fantastiska, underbara upplevelser, som Holland har att erbjuda.

Självklart är det så här alla tänker. Men det kanske inte blir som man trott.

Önskar dig och din familj all lycka ni kan få. Som sagt, HEJA ABBE!

Verkar vara en härlig morgon ute. Än så länge i alla fall. Det sägs bli blåsigt och regnigt framåt kvällen och då ska jag hålla mig inne med tända ljus och serier. Avskyr regnrusket innan den första snön kommer, blä. Hösten är underbar, bara man slipper regnet i viss utsträckning!

Japp, nu ska vi flytta. Jag & darling har nu under hösten sålt vår lägenhet med vinst och köpt en underbar tvåa i huddinge. Vi ska bo på sjätte våningen med inglasad balkong och vacker utsikt. Jag har faktiskt aldrig bott så högt upp i hela mitt liv, max 2 våningar har det blivit. Vi kommer att ha nära till träning, familj & vänner + att vi får det närmare till jobb/skola.

Om tio dagar börjar vi lägga in golv och riva ut lite saker i nya lägenheten och om 18 dagar flyttar vi in och lämnar vår lägenhet i Tumba för gott. Pirrigt det känns! Vill bara att tiden ska gå ännu fortare nu, längtar så mycket till flytten

PusS!

Tänk att äga en alldeles egen hjärtmedaljong i guld. Den skulle bli mitt enda smycke, skulle ha på mig det jämt till vardags. Kan ni tänka er så vackert det skulle bli? Tillsammans med en Veneziakedja skulle det bli perfekt. 

Jag har alltid älskat smycken och kommer alltid göra, särskilt åt det äkta hållet. Och när det kommer till smycken som man kan ha på sig till både vardags och fest, som denna medaljong, då smälter jag totalt.

Har kikat runt lite i olika guldsmedsbutiker och tror jag hittat min favorit, på guldfynd. Faktiskt inte varit inne där så mycket sedan jag slutade och inte handlat något heller för den delen. Men när det kommer till den här medaljongen får det gärna spricka.

Puss!

Jag längtar till den dagen då jag kan skaffa mig en liten valp. Cocker spanielvalp. Kille eller tjej spelar ingen roll, det som är viktigt är tiden. Nu när man jobbar 100%, tränar och försöker vara social samtidigt passar en hund inte in i min vardag. Dessutom har jag två underbara katter som jag gör nästan vad som helst för. Lucas skulle passa bra ihop med en hund, men Jasmine, ALDRIG. Hon skulle gå i taket om man släppte in något annat än oss fyra i familjen.

Det är en stor dröm jag har iaf. Att köpa mig en söt liten Lady-valp. Yes, för min favoritfilm i disneysamlingen är såklart Lady & Lufsen. Älskar den filmen och har förmodligen sett den minst 100 ggr. 

Det har blivit en tradition när jag ligger hemma och är sjuk att jag tar med mig täcke och kudde, gör iordning något att dricka och sätter mig och tittar på min älskade film.

Första bilderna är när det snöar och man närmar sig sakta huset. Jim räcker över ett runt paket till sin hustru och säger att det är till henne. När hon knyter upp bandet och Lady börjar puffa på locket och hon kikar under. Då brister jag ut i tårar! För när Lady kikar fram och blir upplyft är hon världens sötaste! ååh, jag smälter Och Ladys nya matte säger “Hon är allt en söt liten Lady”… Kalla mig barnslig men detta är det absolut finaste med disney, alla känslorna och hur välgjort det faktiskt är.

Om den drömmen skulle slå in, att det blir precis som i filmen när jag får min lilla valp, då skulle jag aldrig kunna bli lyckligare. En valp i födelsedagspresent eller julklapp, det har jag alltid önskat mig sedan jag var liten.

Drömmen försvinner aldrig.

P&K // Yours

Jag läser just nu Jurtjyrkogården av Stephen King (Originaltitel: Animal Sematary). Den här boken är så creepy så den besöker mig på nätterna. Tre dagar i rad sedan jag började läsa boken har jag haft mardrömmar, riktigt ruggiga dessutom. Den som var inatt som jag kommer skriva om är den läskigaste.Det är sent på kvällen och jag bestämmer mig för att släppa ut katterna. Vi gör detta genom fönstret eftersom vi bor på bottenplanet. Katterna hoppar ut med varsitt halsband och försvinner ut i natten. Jag stänger fönstret och återgår till tvn. Jag är alldeles ensam till en början, men sen helt plötsligt är jag hemma hos mamma och pappa. Det är mitt på dagen en varm sommardag och deras katter leker på gräsmattan och pappa står vid grillen. Mamma sitter ute och röker och jag bara står, rakt upp och ner, och tittar. Helt plötsligt kommer Jasmine springandes (skuttandes) och jag är beredd på att lyfta upp henne. Men hennes ögon lyser gula och arga så jag tvekar. Fia ropar: Varför hoppar hon sådär för?! Och jag tittar och ser att ena baktassen petar bakåt, den är helt vriden! När jag ser detta skriker jag till och då faller tassen av. Jasmine är alldeles iskall, hon verkar inte bry sig ett dugg. Efter vad som känns som en evighet så börjar Jasmine gallskrika och Lucas kommer springandes med en ondskefull blick och attackerar mig. Helt plötsligt är allting alldeles svart runtomkring, det blir en kall höstdag. Vinden viner, dimman tätnar och där står jag med två arga katter, varav en saknar ett ben.