Nu har ytterligare ett år gått och det har varit lika innehållsrikt som de förra. Men kanske på mer positiva sätt. Söker ni runt här i bloggen kan ni se i stora drag vad som har hänt i mitt liv. Men får att sammanfatta lite så:

• Köpte ny fin soffa till nya lägenheten i början av året.
• Firade Richards 23-årsdag med spel, dricka och mys.
• Åkte en vecka på solsemester till Dubai med Richards familj.
• Blev uppsagd pga arbetsbrist på jobbet som receptionist.
• Firade fem underbara år med älsklingen. Fick världens finaste klocka från GUESS.
• Tog några avkopplande dagar på landet tillsammans med mamma.
• Fick nytt jobb, den här gången på ICA på andra sidan stan.
• Mysiga fester hos Kaisa och Mathias. Oförglömliga.
• Slog ut mina tänder. (otroligt negativ händelse som påverkar mig än idag.)
• Gick på intervju och fick det! Den här gången på en stor elektronik-kedja.
• Firade min födelsedag med myskväll och varsin tårtbit. Myspys!
• Jobbat massor i december men ändå hunnit med julskinka, bak och förberedelser kring jul.

Nu är det inte långt kvar. Snart ett dygn och vi inleder 2010 tillsammans. Vilken härlig känsla! Att festen dessutom ska hållas hos oss, det är en överraskning.

Jag hoppas att allt går som det ska, att alla får det trevligt och att det nya året börjar precis som det ska. Med pompa och ståt!

Kärlek till alla.

Hemlösheten i Sverige är något man undviker att tala om. Man undviker att se vad som egentligen pågår. Jag såg nyss dokumentären på tv3 som Stockholms Stadsmission och gruppen EMD gjort tillsammans. Deras låt Välkommen hem tillägnas hemlösa i sverige, dvs pengarna som låten drar in ges bort till välgörande ändamål. Tänk er siffran 17000. Så många är hemlösa i sverige idag och alla får inte plats på härbärge eller har ingenstans att ta vägen på nätterna. All den här snön och många minusgrader, jag fryser när jag sitter i bilen på väg hem. Tänk er vad det gör.

Ska se om jag kan skänka en slant till Stockholms stadsmission. Gör det du också.

Jag fick en nysattack lite tidigare idag. Jag fick nästintill panik då ögonen började rinna och näsan kändes tjock och konstig. Svininfluensan nästa? Min panik förvärrades när nysarna avlöste varandra. Räknade antalet nysningar och de slutade på otroliga SJUTTON STYCKEN! Det är mitt rekord. Avskyr att nysa då det kittlas och gör ont i gommen på mig, så undviker helst den lilla förkylningsdetaljen, om det går så håller jag inne dem.

Men tack och lov tror jag det berodde på lite för många sprut med min nya parfym. Jag är överkänslig mot starka dofter och vissa parfymer så då får jag vara sparsam när jag använder dem. Så nästa gång, dvs imorgon, blir det ett litet sprut och sedan bär det av till jobbet. En ny Jennie, förhoppningsvis frisk och luktar gott med min nya doft. Yum yum.

Hur många gånger har ni nyst på raken? (skriver man nyst eller nysit? )

Japp, han stod bakom oss i kön till popcornen på biografen igår, lite roligt att se kändisar från tv söder om stan.

Men jag reagerade på en sak han faktiskt säger till sin tjej när han står i kön och eftersom han också ska se Upp i 3D blir skämtet extra roligt.

“Åh, nu ska vi se en 3D-film, undrar om hela världen blir i 3D då när vi går ut sedan?”

Haha, var lite svårt att låta bli att skratta kan jag säga!

´
Jag har njutit i fulla drag av denna underbara helg. Som en skänk från ovan kom den! Vackert väder och härligt vårigt med knoppar som börjat slå ut och fåglarna som ständigt sjunger. Fantastiskt.
Åt en underbart god påskmiddag hemma hos mams och paps. Janssons frestelse, rökt lax, färsk lax i ugn, sill, potatis, skinka och ägg. Mums! Åt mammas goda vaniljkaka till efterrätt, tog en liten bit även om det var margarin och grädde i, kände av magen lite men inte så märkvärdigt.
Väl hemma igen gjorde jag mig iordning för att dra med Caroline till Josef som hade lite förkrök hos sig. Väldigt trevligt att träffa alla igen och både jag och Caroline flummade lite väl mycket kanske Sedan bar det av på hemmafest i Segersjö som var hemma hos en tjej som bodde i en trång etta! Mycket olika människor som man kände igen sedan tidigare. Gått i samma skola som en del och så. Men självklart blev det ju att man umgicks med dem man kom med
Söndagen blev lugn, tog sovmorgon och njöt av det fina vädret utanför. Åkte hem till Richards föräldrar där vi grillade för första gången i år. Det blev spett med rödlök, paprika, champinjoner, fläskfilé och chorizo. Otroligt smarrigt! Satt ganska länge och pratade, hade det allmänt trevligt. Åkte efter det till Caroline och tog en långpromenad tillsammans med henne. Kvällssolen var perfekt och vi gick ute i naturen. Kvällen blev sedan ganska lång, såg en dålig film på Canal+ och var vaken till 02:00
Igår blev det en lugn dag till, så avslappnande. Tog en promenad medan Richard spelade inlines med sina kompisar. Bjöd därefter Mathias & Kaisa på middag, tacos! Tog det lugnt och pratade gamla minnen och en hel del annat. Hade på AIK-matchen och mös Lekte med Jasmine som var ensam inne medan Lucas roade sig ute.

Fast det tråkiga med den här helgen är att jag inte riktigt kunnat njuta av maten. Hade huvudvärk och var illamående i lördags och var även det i söndags. Igår var jag inte heller så matsugen. Trist när det är så gott! Man känner att man vill äta fast ändå inte. Känns inte helt ok idag heller, så får hoppas att det går över snart.

P&K // Yours

Lånar denna underbara text från Heja Abbe, bloggen om och av en pappa vars yngsta son föddes med hjärtfel. Den är skriven 1987 av Emily Pearl Kingsley och beskriver ganska bra hur det är när ens barn föds med särskilda behov eller medicinska fel.

 Underbar.

När du väntar barn är det som att planera en fantastisk semester – till Italien. Du köper en packe resehandböcker och sätter igång med att planera vad man skall uppleva och se. Colosseum, Michelangelos staty David, Venedigs gondoler. Du kanske lär dig några användbara fraser på italienska. Allt är väldigt spännande.

Efter några månader av otålig väntan kommer slutligen den stora dagen. Du packar väskan och ger dig iväg. Efter några timmar landar planet. Flygvärdinnan kommer in och säger: “Välkommen till Holland!”

“HOLLAND?” säger du. “Vad menar du med Holland? Jag är bokad till Italien! Det är meningen att jag skall vara i Italien. Jag har hela mitt liv drömt om att resa till Italien.”
Men det har skett en ändring i resvägen. De har landat i Holland och du måste stanna där.

Det är viktigt att förstå, att du inte har kommit till ett förskräckligt, motbjudande, smutsigt ställe, fyllt av fattigdom, svält och sjukdomar. Det är bara till en annorlunda plats. Så du måste ge dig ut och köpa nya resehandböcker. Och du måste lära dig ett helt nytt språk. Och du kommer att träffa en helt ny grupp med människor, som du aldrig annars skulle mött.

Det rör sig bara om en annorlunda plats. Det går lite långsammare än i Italien. Men då du varit där ett tag och hämtat andan, ser du dig omkring och börjar märka, att Holland har väderkvarnar. Holland har tulpaner. Holland har till och med Rembrandt.

Men alla du känner reser fram och tillbaka till Italien och alla skryter om hur fantastiskt underbart de haft där. Och under resten av ditt liv kommer du att säga: “Ja, det var meningen att jag också skulle dit. Jag hade planerat det.”

Och denna smärta kommer aldrig, aldrig försvinna, därför att saknaden av drömmen är en väldigt betydelsefull saknad. Men om du tillbringar resten av ditt liv med att sörja att du inte kom till Italien, kommer du aldrig att kunna njuta av de fantastiska, underbara upplevelser, som Holland har att erbjuda.

Självklart är det så här alla tänker. Men det kanske inte blir som man trott.

Önskar dig och din familj all lycka ni kan få. Som sagt, HEJA ABBE!

Hur skulle ni hantera situationen om ni tvingades föda vid en vägkant? 25-åriga nyblivna mamman Claudia Simon kunde inte hålla sig för skratt tillsammans med sin syster när miraklet skedde vid vägkanten. Hon anser det även som en drömförlossning, närmare naturen kunde man inte komma enligt henne. Hon hade först tänkt föda hemma, men det blir väl aldrig som man planerat.

Så det kan gå Men att föda barn är fortfarande ett mirakel, oavsett hur galet det än kan bli!

Bilden lånad från Aftonbladet.

När vi kom fram till hotellet i London checkade vi in och lämnade bagaget i receptionen. Vi alla skulle gå på toa och fräscha upp oss. Jag har precis satt i linserna och har börjat sminka mig när det kommer in en söt, mörk tjej på toaletten. Hon ler mot mig och går in. När hon kommer ut och ska tvätta händerna säger hon:

- You take that very seriously!

Jag svarar: No, I´m not!

- But you are very pretty, you don´t need that! Med typisk engelsk accent.

Jag säger: Oh, thank you! och ler överdrivet

- Were you from? Do you like London?

Jag svarar: I´m from sweden, yes, ofcourse I like London! It´s my third time visiting today.

- London never sleeps you know, if you stay here, you wouldnt like London. Like me.

Sedan gick hon ut Jag blev alldeles upprymd. Det är ju inte ofta man får spontana komplimanger från folk man inte känner, men engelsmän är trevliga och rara människor.

Det är mitt på dagen en härlig vårdag. Solen skiner, vinden fläktar och det är nästan 18 grader i luften. Elin står och väntar på tåget, dags att åka hem. Hon får vänta ett tag och blickar ut över perrongen. En kvinna står och röker, fimpar ciggaretten ner på spåret. Som vanligt tittar Elin med avsky på dessa rökare som inte fattar att det kanske är dags att börja slänga fimparna i sitt ciggpaket än ut i naturen? Hon tittar vidare och ser ett kinesiskt överviktigt par med en alltför överviktig bebis. De snattrar högljutt på språk hon inte förstår.

Nu kommer äntligen tåget. Tomt som vanligt innan det passerat T-centralen. Hon sätter sig till höger i vagnens färdriktning. Naturen är så fin nu när det är vår. Allt börjar slå ut. Det är mycket natur i Stockholm, är det någon som märker det? tänker hon fundersamt. Tåget passerar en station, två stationer. Framför henne sitter en gammal dam och en yngre kvinna, mor och dotter, och pratar om ditten och datten. Tåget stannar till i Solna, Elin sitter långt fram så då hamnar man nedanför rulltrappor och dylikt, nästan som en grotta. Hon blickar ut i dunklet och får se en varelse. Hon tittar närmare, nästan stirrar, på varelsen som sitter där med benen åt båda hållen och gör något. Varelsen tar fram en flaska, nej två. En gammal colaflaska i liten storlek och en pagoflaska, en sådan där i plast. Varelsen råkar välta en av flaskorna, ställer snabbt upp den igen och tar upp en påse. Men vad gör hon nu, tänker Elin, som så många andra i tåget fortsätter stirra. En stor, återförslutningsbarpåse åker upp, hon häller innehållet varsamt i flaskorna, här får det inte spillas. Ett vitt pulver. Det rinner ner i flaskan, varsamt häller varelsen vidare. Vet den om att alla som sitter i denna vagn stirrar? Bryr den sig? Elin tittar förstummat på en medpassagerare som bara skakar på huvudet.

Minnet skulle etsa sig fast i Elins minne, vad gjorde den mystiska varelsen, mitt på ljusa dagen på Solna pendeltågsstation? Man kan bara spekulera i vad det vita pulvret var för något.

Vad tror ni?